Koccidios hos kalv

Fredag 05 Maj 2017

Den parasitära sjukdomen koccidios är inte ovanlig hos unga kalvar som grupphålls. Sjukdomen är mest känd för att drabba de små mjölkraskalvarna när de flyttas från ensambox till gruppbox, men förekommer även i andra sammanhang, vilka berörs längre ner.

Koccidios hos kalv

Symtom

Koccidios är en tarmsjukdom, som ger varierande grader av symtom beroende på hur kraftig infektionen är. Lindrigare utbrott av koccidios kan märkas i form av ojämna kalvar i samma ålder (vikt- och storleksmässigt), tufsig päls och lösare avföring. Kalvar som drabbas hårdare har magsmärtor och en riklig diarré, ofta grönsvart. De blir uttorkade och deras sänkta immunförsvar gör att de även kan drabbas av andra infektionssjukdomar, som lunginflammation. Utgången kan vara dödlig.

Diagnos och behandling

Man ska misstänka koccidios om kalvar i grupp börjar utveckla diarré efter ett par veckor, eller om de växer ojämnt.  Man behöver ta ett träckprov som skickas in för parasitologisk undersökning för att påvisa smittämnet, och dessa måste tas tidigast tre veckor efter att en drabbade kalven har satts in i boxen. Det svåra  med att diagnosticera koccidios är att proven ofta tas för tidigt, dvs när diarrén är kraftig, men parasiterna ännu inte finns i större mängd i avföringen.  Vältimad provtagning är avgörande för att inte få ett falskt negativt svar, så ta det inte för tidigt.

Drabbade kalvar skal behandlas av veterinär med receptbelagt antibiotikum, eller enligt VILA. De bör även få vätska eftersom de torkar ut av diarrén Sjuka kalvar skall hållas i stillhet i ren, rikligt halmad box.

Om koccidios är ett återkommande problem skall man behandla kalvar vid överföring till gruppboxen, med ett ägnat läkemedel.  Detta läkemedel måste ges mellan det att kalven infekterats och då den visar kliniska symtom, som regel ca 7 dagar efter insättning i gruppbox. Tidpunkten behöver ofta justeras i samråd med veterinär för att hitta den optimala tidpunkten i en individuell besättning.

När någon kalv i en grupp insjuknar i koccidios, bör man omgående behandla resten i samma grupp med läkemedel enligt beskrivningen i föregående stycke, innan de också insjuknar.

Smittämnet

Koccidier är encelliga organismer, s k ”urdjur”, som uppförökas i kalvens tarm och sedan sprids med avföringen. Urdjuret bildar ett kraftigt skal, vilket gör att den kan överleva i miljön utanför kalvens kropp. När koccidien kommer in i kalvens mage, så släpper den skalet och tar sig ner i tunntarmens slemhinna. I cellerna där så förökas den och spränger sedan cellen för att de nya, uppförökade koccidierna ska kunna ta sig ut och angripa fler celler. Det här skeendet har ett accelererande förlopp och ju fler celler i tarmslemhinnan som förstörs, desto sämre fungerar den och desto sämre mår kalven.

Det finns många olika arter av koccidier, men de som är aggressiva och måste bekämpas heter Eimeria bovis och Eimeria zuernii (uttalas ”syrrni”). Koccidierna i sitt hölje kan överleva i månader för att smitta nya kalvar för varje omgång. Dessutom byggs de på i antal i miljön över tid.

Efter genomgången infektion är kalvarna immuna under resten av sin levnad, trots att smittämnet finns runt om dem hela livet. Det finns idag inget fungerande vaccin.

Faktorer som gynnar infektionen

Miljön utgör alltid förutsättningarna för koccidios, och faktorerna nedan gynnar spridningen

  1. Boxar med djupströbädd som inte håller rätt temperatur
  2. Stalltemperatur över 17°C
  3. Grupper som inte hålls ihop enligt ”all in-all out”. I praktiken innebär det blandade åldrar och storlekar.
  4. Överbeläggning
  5. Hygien

A och O i bekämpning av koccidios

  1. Goda råmjölksrutiner
  2. Tvätt av boxarna, helst mellan grupper, där väggar och golv tillåts torka upp innan nya kalvar sätts in. Det bästa är att skura och låta torka men det hinns sällan med, speciell t inte under vintern. Har man kalvar på halmbädd som inte gödslas ut mellan grupper, så ska den gamla halmen kalkas innan ett nytt lager läggs på.
  3. Håll ihop grupperna , som inte får vara för stora relativt den tillgängliga ytan
  4. Ventilation och temperatur

Kalven efter genomgången infektion

Kalvens tunntarm ansvarar för att ta upp näring från maten.  När dess absorberande tarmslemhinna bryts ner så slutar näringsupptaget att fungera optimalt, och kalven växer sämre. Man kan säga att hela kalvens kropp påverkas av undernäringen.  Studier har visat att kalvar som genomlidit kraftig koccidios har längre tid till första semination och lägre slaktvikt. 

Senaste nytt

Beteskoccidios hos lamm

Onsdag 10 Maj 2017

Flundror nöt

Tisdag 09 Maj 2017

Koccidios hos kalv

Fredag 05 Maj 2017

Lus hos nöt

Fredag 05 Maj 2017

×

Share this page on